Genetik och mängd gluten i kosten är starka riskfaktorer för utvecklingen av celiaki (glutenintolerans) hos svenska barn. Och av någon anledning så är svenska barn mer drabbade än barn i andra länder.

Personer med celiaki tål inte gluten och den enda kända behandlingen består av en livslång glutenfri kost.

Glutenintolerans är en av de vanligaste kroniska sjukdomarna hos barn. Sjukdomen drabbar cirka en procent av befolkningen i västvärlden. I Sverige uppskattas cirka två procent av befolkningen ha celiaki.

Gluten är ett samlingsnamn för proteiner som finns i vete, råg och korn. Celiaki är en så kallad autoimmun sjukdom vilket innebär att kroppen bildar antikroppar som angriper kroppens egna celler, i det här fallet cellerna i tarmluddet, som klär tunntarmens insida. Dessa fingerlika utskott ökar tarmens yta och gör näringsupptaget effektivare. Glutenproteinet initierar en inflammation som skadar tarmluddet i tunntarmens slemhinna. En skadad tarmslemhinna ger upphov till en rad olika symptom. Vanliga symptom hos barn är diarréer, förstoppning, magont och kräkningar. Tarmskadan leder till ett försämrat näringsintag och därmed näringsbrist som i sin tur leder till andra symptom, som försenad pubertet, anemi och dålig längdtillväxt.

Glutenintolerans starkt kopplad till gener

Närmare 90–95 procent av alla celiakipatienter är bärare av HLA-gener. De specifika HLA-generna är nödvändiga för att glutenintolerans ska utvecklas, men endast en mindre andel av bärarna av genen utvecklar sjukdomen. Den som har en nära släkting med sjukdomen löper ytterligare ökad risk för sjukdomen. Om ens förälder, syskon eller barn har fått diagnosen ökar den egna risken med 10-15 procent.

Detta bekräftas av en studier som genomförs i fyra länder; Finland, Tyskland, Sverige och USA. Studien följer ett gemensamt protokoll där barn som visat sig testats positivt för de här generna med ökad risk för typ 1-diabetes och celiaki bjuds in att delta i en 15-årig uppföljningsstudie.

 

Ökad risk för glutenintolerans i Sverige

Resultaten visar att barn med två likadana varianter av en gen hade sex gånger högre risk att utveckla glutenintolerans i tidig ålder, jämfört med barn som bar på en standardriskgenotyp. Att ha en nära släktning (förälder eller syskon) eller att vara flicka innebar dubbelt så hög risk att utveckla celiaki, jämfört med de barn som inte uppfyllde dessa kriterier. Risken att utveckla glutenintolerans var störst i Sverige jämfört med andra länder, även efter justering för genen HLA, kön och om man har en nära släkting med glutenintolerans. Detta fynd kan kanske förklaras av skillnader i spädbarnskost mellan olika länder.

Trots att svenska barn visade sig ha den högsta risken att utveckla glutenintolerans kunde man inte se att barn som ammades i mer än en månad efter glutenintroduktion hade en minskad risk för glutenintolerans. Den nu gällande europeiska rekommendationen är att gluten kan introduceras till barnets kost någon gång mellan fyra till tolv månaders ålder och att minskad risk för celiaki inte kan användas som argument för introduktion av gluten medan barnet fortfarande ammas. Livsmedelsverket reviderade sina rekommendationer under 2016 och rekommenderar nu att långsamt introducera små mängder gluten när barnet är fyra till sex månader, helst under fortsatt amning.

Mängd viktigare än tidpunkt?

I studien kunde vi se att en hög mängd gluten ökade risken för celiaki. I jämförelse med friska barn rapporterade barn med celiaki ett högre intag av gluten, detta var speciellt tydligt vid tolv månaders ålder men även vid 18- och 24-månaders ålder. Vi kunde se att barn som hade rapporterat det högsta glutenintaget utvecklade glutenintolerans tidigare än de som åt mindre mängd gluten. Barn som åt mer än fem gram gluten per dag hade en dubbelt så hög risk att utveckla celiaki jämfört med de barn som åt en mindre mängd.

Svenska barn har en högre risk att utveckla sjukdomen jämfört med amerikanska barn men varken amning eller tidpunkt för glutenintroduktion påvekade. Däremot verkar det som om mängden gluten i kosten hos svenska barn spelar en stor roll för utveckling av sjukdomen.

 

Källa: Nutrionsfakta.se

 

Publicerad: 2018-08-27

Tillbaka